Spåret går lite upp och lite ner, in en skogsdunge och ut på en äng, förbi en kohage där en halvvuxen kille iklädd Emil i Lönneberga-kläder står utanför stängslet och stirrar på korna. Handen i byxfickan. Blickstilla. Nästa varv, samma ställe – och han står kvar. Stirrar på korna. Handen i byxfickan. Blickstilla. Ska jag börja bli orolig? Borde korna börja bli oroliga?
Skakar av mig det plötsliga obehaget som stör friden i Sörgårdsidyllen och fortsätter förbi nässelsnåren och den gamla ladan som halvt rasat samman av snötyngden i vintras, sätter upp farten och springer för fullt till startpunkten där jag ställt cykeln.
Summering: Cirka 4,6 kilometer i långsam takt. Behaglig tur, kändes bra. Lite stram i ena benet efter intervallspringande i förregår, men det gick över så fort jag blev rejält uppvärmd.
